”Vad är meningen med livet?” Det frågar sig mänskligheten om och om igen till den grad att frasen blivit urvattnad. Men kanske är den bara felformulerad.
Vi möter honom utanför hans lägenhet i Saltskog, inte långt från Scanias industrikomplex i Södertälje. Det tar inte lång tid innan han citerar bibeln. Nigerianen Femi Leke är pastor i Internationella kyrkan i Spånga. En församling han startat själv från grunden – i Sydafrika.
Få har modet att satsa allt man har för att vilja sprida kärlek, för det är så Femi ser på sitt uppdrag.
– Låt oss glömma våra skillnader. Självklart är våra kyrkor och samfund unika och olika men låt oss inte förstora våra olikheter. Låt oss arbeta för en gemensam sak. Den här strategiska synen på hur vi kan utvecklas, sprida guds ord och kärleken, det är min passion.
Den världsdel som sänder ut flest missionärer är inte längre Europa, det är Afrika – till Europa. För européer kan det kännas märkligt att det nu är dem själva som blir missionerade. Antalet kristna i Afrika förväntas snart vara fler än i någon annan världsdel och tillväxttakten per capita är överlägset högst av alla kontinenter i världen.
Femi Leke var i Sverige för första gången för 20 år sedan. Han studerade på Statens Lantbruks Universitet, SLU, för att bli jordbruksingenjör och hade goda utsikter. Han hade gått samma väg som sin pappa. Fadern hade ett stort jordbruksföretag på den Nigerianska landsbygden när Femi växte upp. Han lärde sig allt pappan kunde om service, underhåll och konstruktion av jordbruksredskap. SLU hade även planer på att Femi skulle börja föreläsa hos dem när utbildningen var klar – men istället hoppade han av.
– Via en vän kom jag i kontakt med en bibelskola ledd av den då välkända pastorn Ulf Ekman. Rent ekonomiskt hade det varit mycket smartare om jag gått klart utbildningen. Men jag kunde inte hålla tillbaka vad jag kände.
Femi reste tillbaka till Nigeria. Sonens återkomst blev inte det pappan trott.
– Jag kom till Sverige för att lära mig om hur man gör bättre redskap för att odla jorden, istället kom jag närmare gud. Det blev inte vad någon hade trott. Men pappa har stöttat mig mycket.
Det kan tyckas ironiskt att Femi kom närmare gud i ett så sekulariserat land som Sverige, när han själv är från södra Nigeria – världens nya bibelbälte. Mer om det senare.
Femi fortsatte sina religiösa studier i hemlandet. Fullfjädrad reste han till Sydafrika 2006 för att starta sin egna församling. Samtidigt hade han fortfarande drömmen om västvärlden och tanken på Sverige. I Sydafrika träffade han Robert Fallstam, de blev vänner och Robert blev vägen in till västvärlden igen. Han hjälpte Femi att få arbetstillstånd och de startade upp församlingen här.
– Vi startade med att gå ut på gatan och prata med människor, talade om guds kärlek, evangelierna och om meningen med livet. Vi delade ut flygblad, de flesta slängde dem säkert i närmaste papperskorg, haha, men några blev intresserade. De hörde av sig och ville att vi skulle be för dem eller deras närstående.
Det ena gav det andra och till slut hade de fått ihop en skara följare.
– Vi har en mix i vår kyrka av folk från olika platser. Det är från Nigeria, Zambia, Uganda och såklart Sverige. Några av våra medlemmar är bara aktiva digitalt med oss, de lever utomlands.
Som mest har de omkring 50 personer på sina gudstjänster. Med svenska mått mätt ganska normalt. Men Femi har en annan synvinkel.
– I Nigeria finns det kyrkor som har ett auditorium och kyrkor med hundratusentals sittplatser. Sen kommer jag hit till Sverige och arbetar med en församling i tio år och får i bästa fall ihop 50 medlemmar under en gudstjänst.
Ni kanske tror att Femi överdriver siffrorna från Nigeria men det gör han inte, tvärt om. I Lagos finns Redeem Christian Church of God. En nigeriansk megakyrka.
Auditoriumet till kyrkan är 500 meter brett och över en kilometer långt. Rad på rad av kyrkbänkar i något som ser ut som en finare lagerlokal. Under gudstjänster får det plats en miljon troende. Du läste rätt. Där får hela Göteborgs befolkning plats, efter att Malmös redan har satt sig och mer därtill.
– Vill du som pastor öva dig på tålamod är Sverige den bästa platsen. Det är en enorm skillnad mellan Sverige och Nigeria och det kan kännas frustrerande.
Femi menar att Sveriges andliga miljö just nu är som Nigerias innan kristendomen kom. Här måste man nästan börja om från början.
– Även mina barn har fått känna av det där i skolan. De har varit ensamma i klassen om att de tror på gud. En dag kom min som hem gråtande när han var sju år gammal. Vad har hänt, frågade jag. Läraren hade sagt att det inte fanns bevis för guds existens. Jag sa, du behöver inte vara ledsen - alla har rätt att tro vad man själv vill.
När de varit ute bland folk för att prata om gud har också Femi fått utstå en del. Han berättar om en kvinna som hellre skulle gå hem och spy än att komma till deras gudstjänst. Femi skrattar lite. Han tog det inte särskilt allvarligt.
– När någon stöter bort tron blir jag inte arg utan ännu mer passionerad över att visa vad jag tror på.
Södertälje är ingen vanlig svensk stad. Förutom Svenska Kyrkan och flera frikyrkor verkar här stora ortodoxa kyrkor med ursprung från mellanöstern. Här finns också flera katolska församlingar samt ett större följe med kopter från Egypten, bland andra. Tron är påtaglig vare sig man vill det eller inte. Men så är det även på andra håll, om man får tro Femi.
– Vi brukar säga att det finns guds principer och guds personlighet. Guds principer praktiseras fortfarande här trots att Sverige är ett högst sekulariserat samhälle. Människorna som bor här i Sverige är fostrade med en väldigt hög moralisk standard som kommer från århundraden av bibelläsning.
Femi refererar tillbaka rent historiskt och berättar att första gången man använde ordet kristna var när man såg en grupp handla på ett sätt som stämde överens med karaktären av deras källa. Ett sätt att vara på, ett sätt att leva efter.
– Guds natur finns överallt i omgivningarna här. På andra platser i världen där människor är mycket mer religiösa så har man inte slutat ljuga för det. Kristendom handlar långt ifrån bara om att be på söndagar - det handlar om hur man utför sina handlingar.
– Fransson, Eriksson och Svensson kanske säger till dig att de inte tror på gud. Men om du står först i bostadskön så är det dig de ringer när en lägenhet blir ledig. I en annan sorts miljö hade de kunnat göra annorlunda eller kanske manipulerat kontraktet.
Femi säger att det är viktigt att åter koppla ihop dessa svenska gärningar med gud. Han tror också att det kommer hjälpa för att hålla kvar den moral som finns när vinden blåser i ett turbulent politiskt klimat.
– Det går att plocka gud ur bilden ett tag men inte i det långa loppet. Är du i linje med din skapelse ger det dig kraft att fortsätta.
För Femi handlar kyrkans roll, förutom att sprida budskapet, till stor del om att hjälpa andra. Han pratar om familjer som har det svårt ekonomiskt, om personer med depressioner eller självmordstankar. Han vill skapa en stark ”community-känsla”.
På samma sätt arbetar man i Nigeria. Landet är Afrikas största ekonomi och man har stora olje- och naturtillgångar. Men samtidigt ger den nigerianska staten väldigt lite ekonomiskt stöd till folk i utsatthet. Kriminaliteten är hög, fattigdomen är stor precis som antalet bostadslösa. I brist på statligt skyddsnät vänder sig folk åt ett annat håll för att få stöd.
Tidigare nämnda Redeemed Christian Church of God förordar att de följare som har möjlighet ska ge tio procent av sin inkomst till kyrkan. Pengarna går sedan till storartade projekt.
I Lagos täcker kyrkans högkvarter åtta kvadratkilometer, som en liten stad. Där finns banker, förlossnings- och läkarvård, tv-station, kraftverk och ett nöjesfält. En plats i fred och säkerhet bortom de problem som finns i Lagos.
Däri ligger också kritiken, att tryggheten når långt från alla och att högt uppsatta i RCCG exempelvis har egna privatjet. Det sistnämnda för att kunna nå alla de tiotusentals filialerna runt om i världen, enligt kyrkoledningen.
Antalet följare ökar stadigt. I Lagos byggs nu en helt ny megakyrka – med plats för tre miljoner åhörare. Det är 20 procent av stadens befolkning under ett tak.
– Nigerias landmassa är mindre än Sveriges men det bor över 200 miljoner invånare där. De södra delarna är mestadels kristna medan det bor muslimer i norr. Det är ett väldigt blandat område med 350 etniska grupper och 250 olika språk. Man kan sitta bredvid sin landsman på en bänk i Nigeria men ändå inte förstå ett ord av vad han säger. Så på vissa håll, om folk inte kan engelska, kan man inte kommunicera med varandra.
Jordbrukssonen Femi är från södern. Hans pappa bor kvar, de har inte setts på tio år, men står varandra nära. Han har också hjälpt till ekonomiskt med församlingen. De pratar dagligen via skype.
– Att prata om mitt hemland får mig så passionerad. Nigeria är ett land som borde vara ett av de rikaste länderna i världen. Men på grund av missbruk med pengar, dåligt styre och korruption har landet allt för många sociala problem. De som styr Nigeria har inte en aning om vad de gör eller vad de borde göra.
Nigeria som stat och dess landgränser formades av Britterna utifrån deras administrativa behov. Att man packade ihop 350 etniska grupper och 250 språk i en gemenskap var inget bekymmer då. Något som stämmer in på de flesta afrikanska länder.
– Jag har aldrig uppfattat att Britternas intention var att göra oss till ett framgångsrikt land.
– Det var ju istället att kunna mjölka oss på våra resurser, vilket de gör det fortfarande. Vi förlorade våra identiteter och tillgångar.
Femi berättar hur det fortfarande finns kvar en stor portion av den skadade självbild som Britterna medvetet skapade. Han uttrycker det som att de har blivit hjärntvättade för att tro att det som inte är ”vitt” inte är bra nog. Om man väljer mellan två produkter i affären, varav den ena är tillverkad i Lagos och den andra i London så väljer Nigerianen fortfarande det från England.
– If it ain't white it ain't right, fick vi lära oss. Nigeria hade varit ett mer utvecklat land om Britterna aldrig kommit dit. Det är min övertygande uppfattning. De monitorerade dem som var bäst utbildade och ställde dem utan makt i det samhälle man skapade. Vi hade struktur innan Britterna kom men blev sedan lämnade med ett system som vi inte kände till.
– Det som behöver göras i Nigeria och som har startats upp är att omskola och utbilda människor. Detta är vad många nya kyrkor arbetar för.
Han hoppas också att flera kan finna sin egen identitet. Man behöver inte vara lika för att sträva efter samma mål säger Femi.
– Ofta är det tyvärr så att vi förstorar upp våra små skillnader till den grad att det blir kontraproduktivt. Det skapar motsättningar, för oss bort från varandra och gynnar inte landets eller invånarnas utveckling.
Den kristna vågen i södra Nigeria är dock inte okontroversiell. För många är kristendomen fortfarande hårt förknippad med kolonialmakten. ”Det är den vita mannens religion” har Femi fått höra.
– Folk kan säga; De skapade så många problem för oss och gjorde oss till slavar och nu vill du ha deras religion?! Då svarar jag: Missionärerna var inte kolonisatörer. De som kom för att mjölka vårt land var inte missionärer. De levde och dog i Afrika och hjälpte oss med de problem som européerna förde dit.
– Europa skickade kristendomen till oss, nu återsänder vi tron. Skillnaden är bara att de aldrig behövde något visum när de kom till oss, säger Femi och skrattar igen.
Han predikar på engelska och det är i sann Pentecoastalstil. Det är rappt, högljutt, passionerat och långt. För vissa stressade Svenssons säkert alldeles för långdraget. ”Halleluljah” hörs gång på gång i den videoupptagning vi ser från en mässa innan påsk. Allt de gör finns på nätet. Finansieringen, och även Femis lön, är helt baserad på församlingsmedlemmarnas bidrag. Som sagt, han hade tjänat mer på att arbeta inom SLU.
– Man behöver inte vara doktor, ingenjör eller särskilt rik för att leva ett gott liv. Det viktiga är att hitta sitt kall, sin egen mening med livet.
Vi är tillbaka där vi började. Meningen med allt - det vet bara gud, säger Femi, eftersom det är gud som skapat allt är det bara han som vet vad du är laddad med för egenskaper.
Just den här biten är central i vad Femi predikar.
– En av de stora utmaningarna vi människor har här i världen är att många av oss lever utan att känna meningen med vårat liv. Man vet inte syftet med sin existens. För dem handlar det om att skaffa en bra fin bil, leva i ett fint hus och så vidare.
Enligt Femi handlar det inte om ”meningen med livet”, utan om ”meningen med mitt liv”.
Femi berättar om en man han hjälpte. Mannen sa att han aldrig skulle leva till februaris slut. Ganska snabbt förstod han att mannen hade tappat bort sina mål och drömmar. Pastor Femi delar in mötet med mannen i två kapitel.
Vad mannen kom att finna:
– Han förstod att genom sina handlingar kunde han faktiskt göra en skillnad i andra människors liv. Han fann också att han skulle vara tacksam för det han hade. Bara det att han bor på en plats som miljoner andra människor skulle kunna sälja allt de äger för att kunna flytta till.
Vad han strävar mot:
– Jag sporrade honom att fortsätta utveckla sin Youtube-kanal och att arbeta mer kring sina projekt med datorspel.
– Det gav honom hopp när han kunde se att hans liv var skapat för att åstadkomma något. Det är bättre att inte vara född än att leva ett liv utan att inte veta varför.
Femi säger att han är ”100 procent säker på sin tro”. Han tvekar inte en sekund och ärligt talat, det är svårt att tro något annat efter att ha träffat honom. Så vad är då hans mål här på jorden.
– Min mening med livet är att leda så många människor som möjligt till guds kungadöme, genom predikan av trons ord restaurera behövandes ande, själ och kropp.
Med det sagt drömmer han också om annat, något som härrör från det han lämnat bakom sig, något som han offrat men aldrig glömt. Då arbetstillståndet gällde pastorskapet har han inte kunnat arbeta inom jordbruksutveckling, i den bästa av världar hade han velat göra båda sakerna. Åtminstone skulle han vilja känna jorden mellan fingrarna igen.
– Jag hade gärna velat leva i ett hus där jag kunde odla mina egna grödor, det hade varit en stor sak för mig. Jag saknar det mycket. Jag hade älskat att få vara tillbaka i jordbruket. Att få arbeta med naturen på landet.
David Nilsson Hamne